nansan

Jag gillar för att den är 

avslappnad

snygg

fräsch

 

Här är ett par levis shorts. dom ser bra ut  där fram men ...

. 

Hej 

jag har problem 

stora problem

fast ändå i-landsproblem. 

 

Jag är intresserad av att lära mig sy, på riktigt! Jag vill kunna sy och göra egna mönster. 

Jag tycker att det är kul att skapa saker med händerna och har alltid gillat att pyssla. 

 

De skolor som erbjuder mönsterkonstruktion och sömnad i Sverige är inte många. tillskärarakademin som ligger i Stockholm är väl den främsta som poppar upp på google. men sedan finns det även skolor i borås, trollhättan, skara. Problemet är att ALLA skolor kostar massor av massor av pengar. 

Den i stockholm kostar 52 k per termin ... FATTAR NI???? 52 TUSEN kronor! bara per termin... vill ju nästan skjuta mig själv .... 

skara har däremot 25 000 per termin. men.... det ligger så långt ner..i landet. helst vill jag kunna plugga detta under ett år medans jag jobbar. På det sättet förlorar jag egentligen ingenting. Jag vill inte ha en massa lån och drägg. 

 

Det ideala hade varit om det fanns någon folkhögskola eller liknande i Norrköping där jag kunde studera detta... det hade verkligen varit perfekt! 

 

Erik... kan inte du byta skola då ? ;);););)

 

ÅÅÅÅH, kan jag inte bara vinna en plats på Stockholms tillskärarakademi. Hade ju varit helt jefla bäst! 

 

Efter att jag blivit tillsagd att kolla på denna förbaskade serie av the one and only SOFIA så fick jag lov att gå in på lilla svtplay och titta. 

 

Den omtalade serien som ALLA tycks prata om tilltalade mig inte alls. okej.. lite då.. men jag gillade den inte. 

 

Det var en halvtimme sedan jag såg första avsnittet av serien "Torka aldrig tårar utan handskar" och jag mår rättare ut sagt äckligt dåligt. Serien gav mig ingen glädje alls. Jag  blev ledsen, deprimerad och äcklad. Jag är ingen homofob , det som äcklade mig var bölderna och sjukdomen. mådde dåligt helt enkelt 

 

Nu på efterhand känner jag mig deppig och ledsen. Inte pga aids. utan blev mest deppig på livet. Jag brukar få denna känsla av svenska filmer ( därför kollar jag inte så ofta på dom) men den här tog nog allt priset!

Allting känns mörkt runt mig, känner mig ensam och det känns inte kul alls. Livet känns inte kul, känns som att livet går ut på att äta något torrt och äckligt i mörker. förstår ni ??? 

Jag kan inte begära att ni ska förstå, för den här känslan kommer bara  när jag tittar på svenska filmer speciellt om de är  grå/gröna. Eller.... jag kan ta tillbaka ordet bara.... En film som jag har mått såhär dåligt över är nog också Black Swan. FyyyyFFFFAAan vad jag hatar den filmen, 

 

det alla älskar , verkar jag hata. 

 

 

Kom på att jag fyller 20 år om ungefär 7 månader. Det betyder att jag bara har 7 månader kvar av gratis läkarvård!

HELVETE säger jag...

Har ganska länge funderat på att operera bort halsmandlarna eftersom dom är enorma. Men eftersom att jag åker till Australien i Januari har jag inte så mycket tid på mig att utföra operationen innan jag fyller år. 

Jag har ingen lust att betala flera tusen för att genomföra denna jobbiga operation. 

 

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, varför gjorde jag inte operationen typ i ... högstadiet.. hade väl ändå inget liv då.

 

Hej! mitt liv är en enda dimma just nu, känns det som. 

Jag vet inte vem jag ska bli och vet inte hur jag ska bli det. 

 

Jag menar .. hur många gånger i mitt lilla liv har jag ändrat tankar om vad jag ska bli. 

först... ville jag bli veterinär, sen kom alla andra yrken som pilot, astronaut, advokat, snickare, arkitekt, journalist,  flygledare, ekonom, driva eget. Jag ville till och med vara den blonda tjejen i äntligen hemma som pysslade väldigt mycket. 

Nu har jag kommit fram till en ny sak som jag vill bli.

Jag vill bli designer.... kanske!!! Ett väldigt stort kanske på det, ååååååh. ... kan jag inte bara bestämma mig för något och vara väldigt nöjd med det beslutet???? 

 

Är det egentligen så konstigt att vilja bli designer? Jag har tänkt på det förr ,  men det var bara en tanke som avfärdades. Jag har alltid varit en kreativ person.. men designer? Är jag det, kan jag bli det? 

Jag tänker bara på all konkurrens, alla otrevliga människor ( mest tanter). 

Jag antar väl att jag är en väldigt realistisk person, tar upp för och nackdelar. Jag hittar en massor av nackdelar men bara en fördel. ett varierat yrke där jag kan pyssla med det jag faktiskt tycker är roligt. kläder och tyger. 

 

men okej... om jag skulle satsa på det här då ? Jag MÅSTE kunna skissa, jag MÅSTE kunna sy . Kan inget av dem. Visst jag har sytt lite saker på fritiden hemma. men resultatet blir aldrig som jag förväntat mig. Jag syr lite fel här och där. Har nog egentligen ingen koll på vad jag håller på med  när jag sitter där framför symaskinen. 

 

Även om jag nu så skulle vilja sy fina saker, så går det inte! Min symaskin är kass, har en dålig uppsprättare, min sax går knappt att klippa med. Har inga bra färger på trådarna. jag har inga pins, ingen tygpenna. INGET ALLS nästan... förstår ni hur frustrerad man blir när man ska klippa i ett tyg och så blir kanten hackig som fan för att saxen är kass. DÅ är det bara INTE kul. 

 

Som ni kanske alla vet så har project runway börjat sändas här i Sverige. När jag kollar på programmet kan man inte låta bli att små le. Att kolla på dessa människor som kan sy och som vill bli designer , men inte har en endaste liten uns med talang ! Jag kan till och med komma på bättre! 

 

och sen så tänker jag.... Om jag kan komma på bättre ? ? varför är inte jag där nu ? 

Ska jag satsa eller inte satsa ?